Emmy Gunnarsson

Igår var inte som alla andra "vanliga" dagar här på Lugna Gatan. Liam åkte på magsjuka i måndags kväll spydde ner hela sig och sängen två gånger sen somnade han för natten, vaknade flera gånger och var hungrig stackarn men han fick inte behålla en endaste droppe utan de kom upp på en gång han vart ledsen och frustrerad över att han kände sån hunger och åt och åt men vart aldrig mätt, stackarn.
 
Jag ringde till BVC på morgonen när vi hade vaknat (tisdag) och berättade hur de var att han bara kräktes och hade diarre plus att han inte fick behålla någonting han stoppade i sig. Hon sa att ja skulle ge honom 100 ml åt gången och han äter igentlgen 210 ml varje gång, ja vi försökte med 90 ml men de gick inte de kom upp på en gång som en stråle de känndes som om han bara hann svälja så var de uppe igen på två röda.
 
Vi försökte med endast 60 ml fy vad lite mat tänkte ja men de vart samma sak där, han hann bara svälja så var allt uppe igen. STACKARS LITEN! Jag ringde till BVC igen vid 3 tiden och berättade men han hade även fått behålla två mål mat den dagen (tisdag) så hon sa att vi skulle fortsätta ge honom 60 ml åt gången fast tätt och hoppas på att han får behålla. Han vart lite bättre under kvällen och kräktes inte en gång under natten från tisdag till onsdag så då trodde man ju att de hade börjat avtagit.

 Men på onsdagen var Liam så himla trött han bara sov och sov åt och åt och kräktes och kräktes och det kom diarre efter diarre. Försökte få i han vatten, han höll fast flaskan och ville inte släppa den för han var väl så jädrans törstig. Ingenting fick han behålla. Jag ringde till rådgivningen på onsdags natten klockan 1 men då hade han sovit från klockan 11 så hon tyckte vi skulle låta honom sova eftersom vi hade en tid på BVC klockan två dagen efter så ja löd henns råd. Jag och Andreas gick och la oss och hoppades för GUDSKULL att Liam skulle få sova hela natten, men icke sa nicke han fortsätte kräkas och nu var de värre en tidigare så vid 5 tiden på natten ringde ja till rådgivningen igen och hade sån tur att ja fick prata med samma sjuksöterska igen som tidigare.

 Hon sa att vi skulle åka in med honom med tanke på att han är så liten så hon ringde till barnavdelning 107 B och sedan ringde hon upp mig igen och sa att vi var välkommen dit. Klockan sju var vi där och vart visad till ett rum en sjuksöterska vägde honom och Andreas tog tempen, Liam hade gått ner 7 hg sen förra onsdagen men ingen feber (37,4). Vi fick sitta och vänta i samma rum på att en läkare skulle komma in och undersöka honom. Hon kollade halsen och öronen och tyckte att hon såg något i ena örat men kunna inte riktigt se ordentligt för Liam skrek och skrek men sa att vi skulle be en annan läkare att kolla i hans öron igen under dagen efter att läkaren gått kom de in två sjöterskor som skulle ta prover på Liam och de dom kom fram till då utav proverna var att han hade för lite kvar av dom salter vi har i kroppen så dom emlade honom på båda händerna utifall dom skulle behöva sätta dropp på honom under dagen för dom konstaterade att han var uttårkad, MAMMAS ÄLSKLING.

 Vi vart flyttad till ett annat rum mycket mysigare var det med en säng, en skön fotölj och en stol. Vi fortsatte att ge Liam 60 ml under dagen i täta omgångar och tack GUD han fick behålla all mat men då kom de ut den andra vägen i stället, rumpen. En läkare kom in under lunchen och sa att dom måste sätta dropp på honom i 4 timmar så vi vart förflyttade till ett annat rum på avdelning 107 B ett stort och luftigt rum med TV.

Det kom in två sköterskor som skulle sätta på Liam droppnålen, men varje kärl dom stack i sprack så de kom in ytterligare två sköterskor som skulle försöka men de gick inte. Dom emlade om honom, och denna gång var de på foten. Vi fick vänta ytterligare 1 och en halv timme på att bedövningen skulle ta, dom försökte igen på foten men samma visa där, så fort dom satt i nålen så sprack kärlen. Liam var så trött så ha somnade och då passade dom på att sätta nålen i huvudet på honom "utan bedöving" STACKARN men han sov ju så dom passade på.
Jag fick hålla fast honom fy de var hemskt han vaknade av ett gallskrik och kollade mig rätt in i ögonen och bara skrek och grät, stackarn. Nu hade dom äntligen fått i droppet så vi fick ligga där i 4 timmar, Liam sov iallafall över 2 timmar. Det kom in en läkare senare under eftermiddagen/kvällen och kollade honom i öronen och konstanterade att han hade en öroninflammation så han fick pencilin som han ska äta 3 gånger om dagen i 5 dagar. Vid sju tiden fick vi åka hem så de var en lång dag igår. Jag var helt slut när ja kom hem.

Liam är bättre idag han har inte kräkt en endaste gång i natt. TACK!!

En sån här gång känner man sig så hjälplös som mamma.